Söndags blogg – del 1
2011-01-30 / 16:29:48 / Allmänt
2011-01-30 / 16:29:48 / Allmänt
De demokratiska revolutionerna är inte över
För oss i västvärlden började revolutionerna med den franska och den amerikanska, båda gjorde uppror mot auktoritära regimer, vilket är välbekant för de flesta då vi läser om det i grundskolan. Vad som inte tas upp i lika hög grad är hur många regimer som fortfarande än i dag är auktoritära. Det är enbart en liten del av vår värld som faktiskt lyder under demokratins lagar. Visste ni det?
Även Sverige genom gick sin revolution fastän med mycket mindre blodspillan än i andra länder, för vi är ju ett sådant ”mellanmjölks” land som tar allting lite försiktigt. Vilket egentligen inte behöver vara något negativt. Inte desto mindre känner sig vissa länder tvingade att ta till med våld för att genomföra deras revolution. Medan de auktoritära totalitära ledarna gör allt möjligt i sin makt att hålla sig kvar vid makten. Tidigare med yttrandeförbud, nu med avstängning av sociala medier. Då vi lever i en tid då allt kretsar kring datorer är det som ett slag i magen.
Tänk dig att när du startar datorn imorgon är det omöjligt att logga in på facebook, twitter, google, till och med din egen blogg är avstängd. Vem skulle inte känna det som ett intrång på den personliga friheten? Den frihet som vi i vår vardag tar för givet varje dag. Den friheten är kränkt för medborgarna i Egypten.
Det är inte nog med att museum plundras och tusentals års gamla mumier förstörs, unga studenter skjuts ihjäl på gatorna och presidenten vägrar ge upp sin autonomi. Fastän de är det folket kräver.
Varje land har sin egen cykel, då de når olika stopp vid olika tidpunkter beroende på takten som de utvecklas i. Tunisien och Egypten har nu nått den tidpunkt då auktoritära regimer inte längre accepteras av befolkningen, utan de vill utvecklas, de vill fortsätta deras cykel av mognande.
Frågan är bara hur vi ska agera, hur omvärlden ska kunna hjälpa till, så att inte lika många dör i dessa revolutioner som i de som skett tidigare i historien. Vad kan vi göra för att stoppa blodspillan och hjälpa dessa länder att ta steget över i en blommande demokrati? För vi kan inte bara stå bredvid och se hur nationer drunknar, vi måste sträcka ut en hjälpande hand.
När ni är nedtryckt ordentligt i skorna och står ensam, vill ni inte att någon då ska sträcka ut en hjälpande hand till er?
Avslutningsvis lånar jag några ord från Lasse Berghagen:
”Sträck ut din hand och bygg en mänsklig bro, vi bygger från land till land, sträck ut din hand”
I am The One and Only – Nobody I Rather Be
Unbearable Lightness
2011-01-23 / 22:52:58 / Allmänt
2011-01-23 / 22:52:58 / Allmänt
Det som fick mig till att börja blogga igen igår var en intervju jag såg på tv, som fick mig att inse vikten av vad vissa personer säger. Med det säger jag inte att allt det som jag själv skriver är det, men om jag inte över huvudtaget skriver kommer vi ju aldrig få reda på det?
Intervjuen jag såg var med Portia de Rossi där hon pratar om sin självbiografi Unbearable Lightness, som jag utan tvekan kommer införskaffa mig inom kort.
Den fick mig att inse att alla har något att säga så varför inte utnyttja den möjligheten då man ändå har en blogg? Självklart vet jag att det jag skriver i min blogg inte kommer att nå ut till många och det spelar egentligen ingen roll. Allt som krävs är att just den personen som läser det kan behöva höra det man skriver. Då är det väl värt det?
Jag är ingen psykolog.
Jag är ingen allvetare.
Allt jag har är mig själv, mina egna erfarenheter, åsikter och tankar, liksom alla andra har sina.
Alla borde fånga möjligheten att utnyttja sin yttrande frihet för det är långt ifrån alla som har den.
Tack för mig
I am the one and only - Nobody I rather be
Fågel Fenix
2011-01-23 / 02:14:43 / Allmänt
2011-01-23 / 02:14:43 / Allmänt
Nu har jag inte bloggat på så länge att jag har massvis att blogga om, såvida jag minns det då det faktiskt kommer till att skriva ner det. Det är lite komiskt att jag sluta blogga för jag inte hade något intressant att säga och just nu känns det som jag har så mycket att säga att jag inte vet hur jag möjligt kan få ur mig allt.
Hursomhelst så kommer jag göra ett nytt försök till att blogga nu när jag påbörjar ett nytt kapitel eller vad man säger, eller kanske fortsätter på ett annat? Mitt nya kapitel kommer innebära mera vistelse ute på universitetet och mycket mer tid på gymmet. Hösten blev lite som den blev med inga direkta jobb, skadade revben ( Har ni någon aning om hur svårt det är att göra något med ett skadat revben? När det var som värst kunde jag inte ens hålla i ratten då jag körde bil, eller hålla i ett glas vatten eller skriva ett längre inlägg på bloggen.) osv.
Men för er som undrar kommer jag fortfarande vara samma person, seriously, hur skulle jag kunna vara någon annan?
I Am The One and Only - Nobody I Rather Be
