De demokratiska revolutionerna är inte över

För oss i västvärlden började revolutionerna med den franska och den amerikanska, båda gjorde uppror mot auktoritära regimer, vilket är välbekant för de flesta då vi läser om det i grundskolan. Vad som inte tas upp i lika hög grad är hur många regimer som fortfarande än i dag är auktoritära. Det är enbart en liten del av vår värld som faktiskt lyder under demokratins lagar. Visste ni det?

Även Sverige genom gick sin revolution fastän med mycket mindre blodspillan än i andra länder, för vi är ju ett sådant ”mellanmjölks” land som tar allting lite försiktigt. Vilket egentligen inte behöver vara något negativt. Inte desto mindre känner sig vissa länder tvingade att ta till med våld för att genomföra deras revolution. Medan de auktoritära totalitära ledarna gör allt möjligt i sin makt att hålla sig kvar vid makten. Tidigare med yttrandeförbud, nu med avstängning av sociala medier. Då vi lever i en tid då allt kretsar kring datorer är det som ett slag i magen.

Tänk dig att när du startar datorn imorgon är det omöjligt att logga in på facebook, twitter, google, till och med din egen blogg är avstängd.  Vem skulle inte känna det som ett intrång på den personliga friheten? Den frihet som vi i vår vardag tar för givet varje dag. Den friheten är kränkt för medborgarna i Egypten.

Det är inte nog med att museum plundras och tusentals års gamla mumier förstörs, unga studenter skjuts ihjäl på gatorna och presidenten vägrar ge upp sin autonomi. Fastän de är det folket kräver.

Varje land har sin egen cykel, då de når olika stopp vid olika tidpunkter beroende på takten som de utvecklas i. Tunisien och Egypten har nu nått den tidpunkt då auktoritära regimer inte längre accepteras av befolkningen, utan de vill utvecklas, de vill fortsätta deras cykel av mognande.

Frågan är bara hur vi ska agera, hur omvärlden ska kunna hjälpa till, så att inte lika många dör i dessa revolutioner som i de som skett tidigare i historien. Vad kan vi göra för att stoppa blodspillan och hjälpa dessa länder att ta steget över i en blommande demokrati? För vi kan inte bara stå bredvid och se hur nationer drunknar, vi måste sträcka ut en hjälpande hand.

När ni är nedtryckt ordentligt i skorna och står ensam, vill ni inte att någon då ska sträcka ut en hjälpande hand till er?

Avslutningsvis lånar jag några ord från Lasse Berghagen:

 ”Sträck ut din hand och bygg en mänsklig bro, vi bygger från land till land, sträck ut din hand”

I am The One and Only – Nobody I Rather Be