När mörkret föll Intog kiss scenen Vad kvällen innehöll Var inget annat en en skenbild Med fyrverkerier, eld och smällar Gav det stora skrällar Alla stod upp och skrek för fulla halsar Då de på scenen runt valsar Med smink och stort hår Precis som 80 talens år Som rymdraketer de fram for Det måste vara där de bor Så otroliga de var Och lämna ingen ensam kvar Ingen kan skrika högt som kiss Och tro mig det är ingen diss Perfektionen av rock Är de på så många sätt! Då jag ett barn var Kiss mig själsligt skar Simmons skrämde mig från all vett Fullkomligt på alla sätt Kvar i rummet stanna jag Bakom en kudde jag bad För sången gudomlig var Alltid med mig den jag har Det självförtroende jag har Kiss mig gav < 3 Lika underbart skrämmande för alltid i mitt hjärta I denna sena timma Är det den bästa prosa jag kan förnimma XD