Första utkast - En viskning i mörkret - Prolog
2010-03-15 / 14:01:06 / Allmänt

En Viskning I Mörkret

Prolog

Alltid en viskande skugga, svepen i mörkrets mantel, lurar, vittrar i de mörkaste vrår. Dväljs de i mörka gränder, letandes efter nästa att offra till deras oheliga mission. I den djupaste natt kommer de svävande, flygande, springande, med en högre hastighet än vad ögat kan se. Dunkla obestämda skuggor visar deras blotta existens. På den ljusa dagen kravlar de, krypande de, solljuset förslavar dem med dess närvaro, att aldrig känna solens bländade strålar är de fördömda till. Låt er inte luras solen kanske förslavar dem, men de kan även förslava solen, båda kan existera och ingen kan det lika väl som dem. De finns alltid där, här, omringar vår essens, deras mission att tömma och döda, långsamt dra livet ur vart enda en av deras offer. Enda tills, slutet av allt har ankommit, när det inte finns något kvar, inget liv, ingen ande, ingen själv, inget blod. Enbart död, förruttnelse och destruktion. Då de avslutat vad deras cirkulära kretslopp innefattar, blod, död och mörker, blod död och mörker, blod, död och mörker. Att aldrig finna stillhet, aldrig finna ro, aldrig finna ett slut. De är de viskande skuggorna i nattens mörker.

 

Som en nyfödd kämpandes för deras första andetag, som att överleva i en öken, som att simma i Bermuda triangeln, lika omöjligt är det att undvika det som kommer. När vi är ensamma kommer de närmare, precis som ditt eget skinn är den fäst vid din kropp, men aldrig din själ och när vi är förälskade omringar den oss, för att kväva den illusionen av känslor. Alltid, alltid finns den där, omöjlig att undkomma. Vem är denna varelse av mörkret, människan känner till det som rädsla. Jag vet att det är giftet som rusar i mina ådror, mitt hjärna och hjärta bundna utav detta gift. Jag är skuggan av mörkret. Jag är viskningen I mörkret. Och kommer ur de mörkaste vrår på jakt efter DIG! Slutet av din existens livnär min.

 

Deras ursprung är mörkare än något annat i alla världars historia och de lever i våran. De söker sig till natten, där känner de en gemenskap. De törstar efter blod, deras livskraft. Att stjäla liv är inget obekant för dessa varelser. Ditt liv.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0